353. It might work

Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS6
 
 
 Okej, jag vet det var längesedan jag skrev här. Det var längesedan jag ens rörde något som hade med bloggar att göra. Teknologi strul och en sommarjobbande trött och omotiverad Moa var vad som hände. Sanningen är att jag i sommar lade allting på is och valde att inte då göra något som jag vanligtvis gjorde. Jag hade ingen motivation eller någon som helst lust att fota eller skriva. Jag vet inte vad som hände, men när privata saker går dåligt, motivationen försvinner och allt du gör är att äta,sova,jobba så är jag ganska säker att du inte längre finner ork. Jag skrev en del, trots att det inte fanns motivation, fotandet däremot.. Tja låt mig ta det lite positivt: Jag fotade i alla fall en hel vecka i rad när jag var i Dalarna. 
 
Jag lovar, det ska bli skillnad. Detta är vad jag vill med hela mitt hjärta, men det svider just nu i mig att säga att jag faktiskt ljög lite i den mening. Sanningen är sådan; jag vet inte. Jag vet inte om jag vill hålla på med foto, det är det som får mig må bra men samtidigt kan jag känna att jag blir stressad av att tänka på hur mycket jag måste göra för att komma dit jag vill, för egentligen vet jag inte ens min slutdestination. Jag vill skriva, det vet jag. Däremot om fotandet fortsätter som något jag vill, det återstår att se. Misstagen var nog att välja en fotolinje, för när fotandet började i skolan, försvann den gnistan jag hade. Inte vet jag varför, men inte heller vet jag vad jag annars ska göra, för fotandet är allt jag vet, och allt jag någonsin velat. Vem vore jag, om jag skulle sluta efter 5 års kämpande. Vem vore jag, om jag gav upp halvvägs? Vem vore jag, om det inte vore för fotandet.