376. Svar på brevet till mig själv

"Jag hoppas förväntningarna och vilja inför 2015 stämde. Att år 2015 blev året du så länge väntat på, ett år att aldrig glömma, ett år som du inte vill tar slut. Jag hoppas du är lycklig, glad och är den positiva tjejen som jag att du är. 
 
Jag hoppas att allt är bra, med familjen med vänner. Att du har kontakten med alla, att du inte glömt någon och att de inte har glömt dig. Våga ta risker men håll kvar i det du har, för det du har är värt så mycket!
 
En sak som jag verkligen vill är att du är dig själv, att du har låtit personer som har komit in i ditt liv påverka dig till något bättre och inte något negativt. Att du är dig själv och inte försöker vara någon annan. Jag vill verkligen att du står för din åsiker, precis som idag, oavsett vem som står på andra sidan eller vem du tjatar emot. Kom ihåg att man inte heller behöver välja sida, du kan tycka en sak men du behöver inte ogilla personen bakom åsikten, bara själva åsikten. 
 
Förhoppningsvis har du utvecklats mycket mer inom foto än vad du redan har, att du inte glömt alla "regler" och att tänka på ljuset. Kom ihåg att kolla på marken, hur faller ljuset på marken och får du ont i ögonen om du kollar upp därifrån? Är det skugga precis bredvid och är ljuset så ljust som du vill? Jag hoppas du satsar på porträtt och att allt med instagram och facebook sidan fungerar, att du nått fler människor och fått inspirera fler!
 
När det gäller skrivandet hoppas jag du försökt mer detta året, att du skrivit klart allt med Viola och den sommarberättelsen som jag verkligen tror på. Hoppas du fortsätter ditt brevskrivande till dina vänner, du vet mycket väl att det är lättare att sätta penna mot papper än att faktiskt säga något. 
 
En sak till: att hjälpa folk. Du vet mycket väl vad jag menar och vilket forum. Inget jag skriver ut eftersom jag i alla fall just nu är anonym, vilket du kanske inte är idag? Jag hoppas du fått hjälpa fler människor, rädda deras liv och fått stora tack för allt du gör. Att du är aktiv och får folk att se ljus när det egentligen inte finns något. Jag hoppas att du nått ut till fler och hjälper många som mår dåligt därute! 
 
Lycka till med 2016, men hoppas 2015 var det år du aldrig glömmer och framför allt: att du mår bra idag, precis där du är och inte vill rymma någonvart. 
 
//Moa 2014"
 
Till Moa 2014
 
Förväntningarna och vilja inför 2015 stämde tyvärr inte, 2015 blev året jag inte kommer glömma men önskar att jag kunde. Det var inte året som vände och tog mig vidare. Jag är inte lycklig som jag hoppades på och inte heller såpass glad. Positiva Moa finns kvar någonstans här inom mig men hörs inte lika mycket längre tyvärr.
 
Kontakten med vänner och familj finns kvar, de som glömde mig, glömde jag. När någon stänger en dörr, öppnas ett fönster och det passar väldigt bra in på 2015. 
 
Åsikterna står jag upp för och även mig själv, personen som står på andra sidan är ingenting för mig, det har bevisats ganska tydligt detta år som precis paserat. "Du behöver inte ogilla personen bakom åsikten, bara själva åsikten" är en bra regel att gå efter, jag önskar jag läste detta brev ett dygn innan för då kanske jag hade hanterat vissa saker annorlunda igår, men att ta tillbaka något är för mig ganska omöjligt. 
 
Utvecklingen inom foto vet jag inte riktigt, det är nog mer komposotion i sådana fall jag utvecklat. Fotandet har legat ett helt år på hyllan, men det är kanske något på gång? 
 
När det gäller berättelsen om Viola så ligger den precis som fotandet på hyllan, den finns kvar och är ca 70% klar men när jag insåg att varje händelse där faktiskt skedde, vill jag ha rätt tillfälle att skriva klart, och det är nog nu. 
 
Hjälpa folk, well, hyllan där med. Är dock inte längre lika anonym så här är länken för personen som vill läsa: https://ask.fm/detblirbraa Det har varit en del som fått hjälp, som tackat för sitt liv men det finns också vissa fall som jag tror inte gick att rädda tyvärr. Det finns dem som blivit tacksamma och de som klagat. Dock fortfarande en bra tanke bakom Moa! 
 
// Moa 2016
 

375. Studenfest II In the jungle

 
 
 
 
 
 Canon EOS 600D + EFS 18-55mm 
 
 

374. Studentfest II In the jungle

 
 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 600D + EFS 18-55mm 
 

373. Studentfest II In the jungle

 
 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 600D + EFS 18-55mm 
 

372. Jag räcker inte till, snart finns jag inte mer (stress)

Ibland rinner vattnet över i bägaren, ibland tippar glaset och ibland faller allt. Jag vet inte vart jag ska börja och jag vet inte vart det började. Hur kan allt gå från bra till dåligt, från positivt till negativt av bara några vindslag? Av bara några pustar av andetag?

 

Jag saknar, jag gråter, jag faller, jag ramlar. Jag skrattar, jag älskar, jag flyger, jag svävar. Allt på samma gång, åt samma men ändå olika håll.

 

Jag satsar men slutar att kämpa, jag springer men saktar ständigt ner farten, jag når men är ändå så långt ifrån. På något konstigt sätt är det aldrig tillräckligt att bara vara, att bara var jag. På något konstigt sätt lyckas allt ändras från dag till dag, ena dagen är jag lyckligast i världen och andra orkar jag inte mer. Vissa dagar svävar jag på moln, andra finns inte längre molnet men det är långt ifrån mark.

 

Jag ska fixa betygen, fota som jag alltid borde göra, skriva med allt som gör ont i hjärtat och allt som finns i hjärnan, socialisera mig som aldrig förr, spendera och uppskatta tiden med nära och kära, jobba, kämpa men också bara vara. Bara vara jag.  Jag ska hitta tiden som inte räcker till, jag har gått till tjejen som inte gjorde något till den som gör allt, som alltid har saker på schemat och som inte hinner med.

 

Det ska bli bättre men jag behöver tid, behöver tid att tänka och bara vara, men vad ska jag göra när bara vara, inte räcker till, när inte jag räcker till?

 

”Sakta ner” ”Sluta bry dig så mycket” ”En dag du kanske inte kommer upp ur sängen och då blir det svårt att komma upp” ”Du kommer gå in i väggen” ”Jag vill se din kreativa sida”

 

 

Jag vet vart mina räckvidder slutar och jag vet när jag måste sakta ner, jag vet att jag inte räcker till i detta nu men jag försöker bara vara jag ett tag, för jag har tappat mig på vägen. På vägen med allt jobb, sociala och effektiva kreativa. Jag svävar på moln men faller sekund för sekund längre ner och räcker inte längre, räcker inte mer.

 

Det ska bli bättre och det kommer det bli, men idag när pressen blev som pistol mot tinning och som kniven mot strupen, det var då det föll. När jag inte räcker till, inte ens på säkra kort då är jag långt bort, längre bort än vad jag varit innan.

 

Jag saknar, jag gråter, jag faller, jag ramlar. Jag skrattar, jag älskar, jag flyger, jag svävar. Allt på samma gång, åt samma men ändå olika håll. Sekund för sekund faller jag längre ner, men lyfts av det moln jag svävar på. Når, men räcker inte till. Svävar men faller. Älskar men saknar. Skrattar men gråter. Är glad men kan inte le. Det börjar tippa över och snart finns jag inte mer.

 

Vart är jag? Är jag här? Är det jag?  För jag svävar men faller, åt samma men ändå olika håll.

 

371. Studentfest II In the Jungle

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 600D + EFS 18-55mm 
 

370. Studenfest II Allt utom kläder

 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 600D + EFS 18-55mm + Photoshop CS
 
 
 
 

369. Studenfest I Allt utom kläder

 
 
 
 
 
 
 
 Canon EOS 600D + EFS 18-55mm 
 
Jag har fått mitt första fotojobb och det innebär att fotografera Varbergs Studentfester 2015/16 vilket är sjukt roligt. Första temat var "allt utom kläder" där man fick de tortilla bröd, plastpåsar, silvertejp, lakan, paket osv osv. Allt och lite till helt enkelt. 

368. Inga krav, ingen stress

Stress, stress, stress. Hela tiden känner jag mig stressad och har ingen direkt inre ro, därför har jag nu beslutat att kraven på mig själv måste sjunka MEN det betyder inte att jag vill saker och ting mindre. Det betyder snarare att jag måste välja mitt egna måeende framför mina mål. Att må bra men inte fullt ut nå det jag ville är bättre än att nå ett mål men att må skit. Det kommer fler saker i livet och det är fullt av krav från utsidan, jag ska inte sätta press på mig själv. 
 
Idag gick jag på jullov vilken innebär den första riktiga ledigheten sedan tja.. påsklovet 2015? Ja, jag var ledig där innan jobbet började i somras och också lite innan skolan började, men då fanns de så mycket att få gjort och ett väntande på en start på arbete. Detta lov innebär faktiskt ledighet helt, i alla fall när jag väljer det.