367. Superblodmåne

 Canon EOS 600D + Sigma 70-300mm f. 1:4 - 5.6 + Photoshop CS
 
I natt har jag suttit vaken fram till 05:20, fram och tillbaka har jag sprungit hela natten sedan klockan slog 01:00 och totalt sovit kanske 2 timmar. Jag hade problem med inställningarna så det slutade att jag fick använda auto när månen blev röd då inget annat hjälpte och jag satt ute i ca 25 minuter på en kall balkong iklädd endast en t-shirt. Fokusen är inte lätt att få till när kameran knappt ser motivet, har lite andra bilder att visa då jag fotade under hela natten men då min dators batteri slutat fungera så laddar jag upp denna tills jag fixat problemet. 

366. Left behind

 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 
Jag hittade ett av mina minneskort med lite fler foton från dalarna, jag har inte visat alla än jag vet, men gillade verkligen denna så ni får en litet förskott på de andra bilderna. 

365. Klara, färdiga, gå

 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 
Jag har alltid varit en kreativ person, alltid varit på framfötterna och redo för att skapa. Någonstans på vägen försvann glimten i ögat och det roliga i kreativt skapande. Jag har lite idéer som jag vill skapa, som SKA skapas. Dessa saker kanske tar tid och det är inget jag säger, men jag lovar mig själv lite nu att jag verkligen ska. 

364. Green

 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 

363. Hur du ändrar "bestfriend" emojis på snapchat

Ni vet dessa emojis som finns på din bästa vänner på appen Snapchat? Det finns en som bara ler, en eld plus nummer som står för antal dagar ni har pratat i rad och en rad andra figurer som innebär annat. Dessa kan bytas ut, beroende på vad du själv vill ha. Du kan alltså på egenhand kostumera snapchat, tja, åtminstonde hur det ser ut för dig och dina "best friends". 
 
 
Såhär gör du: 
 
1. Du ser alla hjärtan som är på mina bästa vänner? Dessa är inte orginalen, orginal emojisarna är dem som ler med lite rosa kinder
 
2. Gå till kameran för att sedan gå upp till din "profil"
 
3. Tryck på kugghjulet i den vänstra hörnet
 
4. Gå in på hantera
 
 
5. Väl inne på hantera, går du in på kompis-emojis och då ser du en lista med dessa emojis samt vad de innebär
 
6. Gå in på valfri och ändra och nu kan din snapchat bli ännu roligare än vad den var innan 
 
 

362. Fokus

 
 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 
Jag vet att jag skulle satsa, men allvarligt, ibland kommer faktiskt livet emellan. 
Ibland tappar man fokus. 
Ibland tar annat fokus. 

361. Motivation, inspiration

 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 
Idag var jag på en kickoff i kursen Entreprenörskap, det innebar en föreläsning om vad det är och innebär, hur man går till väga samt en föreläsning av Magnus Helgesson som startade resturang/puben Harrys. Hans tal fick mig verkligen att tänka efter och efter att han pratat fick jag lite motivation till att verkligen satsa. Han berättade hur man själv skapar sin framtid och det är attityden och ditt fokus som lägger grunden för din väg. 
 
Jag kommer hem, och nu varit det i tre timmar, allt som hänt är att jag suttit och slösurfat på datorn och inte fått något gjort. Motivatinen är återigen försvunnen, inspirationen finns där i bakhuvudet men utan motivation är det svårt att få det kreativa att komma igång. Jag vet inte vart jag tagit vägen, jag vet inte vart jag är påväg. Jag, jag vill men ändå vill jag inte. Varför ska det vara så svårt att göra det man vill?

360. Jag var inte riktigt här

 
 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 

Det jag skriver är en slags förklaring, dels för mig själv men också för andra. Jag har varit ganska borta hela 2015, jag har lagt väldigt mycket åt sidan eller nästan lagt av helt, jag har hittat undanflykter och helt enkelt inte kunnat ta tag i det jag vill. Jag har detta året knappt fotat, när jag ser tillbaka på vad jag har gjort detta år så är summan av dess engagemang och motivation nere vid noll jämfört med förra året. Jag har lagt mina två intressen åt sidan och undvikit att ta tag i att ens försöka. ”Jag orkar inte” ”Imorgon, kanske” ”Det blåser ute” ”Jag vet inte ens vad jag ska skriva” ”Jag orkar inte hämta en penna” ”Minneskortet är fullt, jag orkar inte rensa bland foton” Listan är lång på dessa ursäkter jag gjort under nio månaders tid och nu vill jag försöka men fortfarande är motivationen långt ifrån att vara där den var.

 

Jag ser fotografier överallt, varje dag blir jag inspirerad till projekt eller fotografier jag vill skapa på egen hand, men när jag kommer hem lägger jag mig i min säng, tittar ut genom fönstret och säger till mig själv att jag inte orkar, när jag helt enkelt inte vill. Varje dag drömmer jag om att stå på egna ben, äga mitt helt egna företag med mitt namn och att arbeta som fotograf som dessutom försörjer mig. Varje dag ser jag på min kamera och klumpen i min hals växer. Varje dag skjuter jag upp det jag älskar, inte bara fotandet utan även skrivandet. Varje dag tänker jag något som är relaterat till foto eller den delen av drömmen. Jag orkar inte längre att jag inte orkar, och jag orkar inte längre att jag inte vill. För jag vill, mer och mer för varje dag som går, men min spärr har växt sig och jag finner inte längre mig själv gåendes med kameran i handen och ett leende på läpparna.

 

Jag fotade med min kusin härom veckan, hon frågade mig; ” Men detta tycker du väl fortfarande är roligt? Att åka ut och fota på riktigt” Med det menar hon att jag inte gillar skolans sätt att utbilda mig, eller att förbättra mig som fotograf, jag nickade och sa: ”Jo, jo men det är klart”..

 

Det är inte klart, jag tyckte kanske där och då att det var lite roligt, men inte fullt så som jag tidigare tyckt.

 

Någon dag senare började redigeringen, första två bilderna blev helt sjukt bra och mina händer började skaka. Fysiskt skaka. Jag var så himla nöjd och motivationen att jag kunde och ville fanns på plats. Det var då dags att sova och när jag nästa dag skulle återgå till det arbete jag så gärna ville gjort kvällen innan, fanns varken tron på mig själv eller motivationen där längre, jag ville faktiskt inte.

 

Johan, min skolas rektor (fd. Fotolärare) nämnde fotoskolan i Göteborg och förklarade lite om den yrkesförberedande högskolan. Mitt intresse var tveksamt men efter att sett hemsidan visste jag att jag ville veta mer. Därefter nämnde jag för honom att jag inte längre fotar som jag gjorde och motivationen inte är där, han sa: ”Alla har sina svackor det hade jag också. Det kommer tillbaka, det tar bara lite tid”.

 

Men nu har det gått nio månader sen jag i januari lovade mig själv att komma någonvart, att vara ett steg närmare min slutdestination. Det var för nio månader sedan, och nu frågar jag mig själv: Är detta allt som blir av mig? Med en klump i halsen skriver jag detta för jag behöver någon som förstår, eller rättare sagt; Jag behöver själv förstå. Vart ska jag ta vägen när jag inte riktigt vill? Vad ska jag göra när jag i mer än sex år har vuxit och vetat att jag vill just det här? Vad skulle jag göra om jag var den som gav upp? För jag vill inte vara tjejen som går ut gymnasiet utan en plan, för jag vet ju vad jag vill göra, men vad händer om det är inte det jag ska göra?

359. Du ser inte alltid det som finns framför dig

Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS6
 
Det finns mycket vi tar förgivet. Människorna runt omkring oss, de saker vi har och den tiden som man tror är evig.
 

Jag gör det också, om och om igen har jag varnats om att inte ta saker och ting förgivet, men lika fort glömmer man bort det igen.

 

Det kommer en dag, du ligger i sängen och någon kommer in. Personen sätter sig bara en liten bit ifrån dig, på samma säng som du slö surfat flera timmar på. Personen öppnar munnen och bara sekunder senare faller tårar längst dina tidigare torra kinder och leendet du haft från en bra dag försvinner. Något har hänt och aldrig igen kommer något någonsin vara som förut. Någon du tidigare tagit förgivet, finns inte längre där och hela din färglada värld vänds upp och ner och blir svartvit. Vart tar man vägen när ingenting står rätt till och det finns ingenting du kan göra för att ändra det? Vad gör man när allt du tidigare känt en trygghet i, försvinner? Vad ska man göra när ingenting kan bli värre, för det du fruktat mest, hände?

 

Man kan säga att det är som en täppt näsa. Innan var allt normalt men nu känner du inte längre någon doft. Allt du vill är att det ska vara som innan, och nu uppskattar du äntligen det som tidigare varit normalt. Väl efter att allt blivit bra, glömmer du bort det lika fort som det kom, och utan att titta tillbaka; tar du det som kallas normal, förgivet. Du glömmer bort och slutar uppskatta det lilla, det lilla som gör det stora. Det som var så normalt att du inte insåg att det var där, det som alltid funnits och som du aldrig någonsin trodde skulle försvinna, försvann. 

 
 

358. Annie

Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS6
 
Förra veckan var jag och min kusin ute och fotade, denna gången blev jag riktigt nöjd med resultatet och självklart ska jag dela med mig av även dessa foton. 

357. Street

Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS6
 

I skolan har vi haft lite pressfoto, vi blev utskickade av vår lärare och fick ett antal saker som vi skulle få med, jag fick dock inte med allt men blev ganska nöjd med vissa av fotona. Ni kommer självklart få se dem jag gillar mest lite närsomhelst. 

356. Time to start

Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS6
 

Nu är jag tillbaka, äntligen, och denna gången blir det ändring på saker och ting. Under 1-2 veckor kommer två inlägg per dag komma upp. Jag har en del (många!!) fotografier att visa er och det tar dess lilla tid eftersom jag självklart inte vill att allt ska komma upp en och samma dag. Nu kommer jag ge allt för att komma någonvart, för jag klarar inte längre att jag stannar av och inte vet vad nästa steg är. Jag behöver en plan och planen börjar nu, nu ska jag börja ta mig dit jag vill.

Alltså, ca två veckor, två inlägg per dag. Jag ska också försöka fixa en ny header och börja nå fler människor med både bloggen, Instagram och Facebook sida. Har dessutom tänkt på att börja göra lite videos, det intresset har växt mycket på det senaste och jag vill ha bloggen som en samlingsplats för allt. Ha de bra!

355. Now or never

 
Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS6
 
Frånvaron här lyser klart men jag är medveten om detta. Jag har lovat mig själv att försöka och ge det en chans igen, för jag tänker inte ge upp. Däremot finns det saker jag måste fixa, som måste bestämmas och måste göras. Blandannat måste jag styra upp lite, först och främst mitt skrivande då det är det som jag just nu saknar mest men jag saknar också att brinna för detta och att slippa känna att jag måste istället för att jag vill. 

354. A feeling of a sunrise

 
Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS6