421. Window

Canon eos 600D + 18-55mm
 
Igår var det vernissage på Komedianten i Varberg där vi ställde ut våra projekt (tvåor + treor). Det kom en hel del människor jag fick fina kommenterar angående mitt projekt som ni ännu inte vet något om. Bilder från vernissage kommer förhoppningsvis senare under dagen. 
 
Passade på att ta gårdagens bild i ett fönster som fanns i rummet bredvid, bilden får låta sig publiceras i dag så jag var sjukt trött när jag kom hem på kvällen. 

420. Look ahead

Canon eos 600D + 50mm f;1.8
 
Blicka framåt, gå vidare, ta dig fram, steg för steg. 

419. Jacket

 
Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Dagens bild blir lite av en reklam inspirerad sådan. Hade tänkt fotografera utomhus men det var inget som lockade mig i blåst och regn. 
 
 

418. Kommer du ihåg det?

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Kommer du ihåg den gången vi satt uppe hela natten för att prata i telefon? 
Kommer du ihåg när vi pratade första gången, första gången vi sågs?
Kommer du ihåg alla stunder, alla konversationer vi delat?
Det gör jag.
 
Jag vet att det inte längre existerar ett du och ett jag
Jag vet saker aldrig kommer bli som förut men det är det jag önskar
Jag önskar mig en sak 
Entidsmaskin som tar tillbaka mig,
tillbaka till den tiden så allt var så bra
Då allt var precis som det skulle vara,
så som det skulle förbli
 
 
Kommer du ihåg hur vi bråka men kunde skratta bara en minut senare?
Kommer du ihåg de skratt vi delat, kommer du ihåg?
Kommer du ens ihåg den bild av mig du brukade ha?
Kommer du ens ihåg hur bra allt kunde va?
För det gör jag.
 
Det gör jag, varje dag
Jag minns allt bra men också de dåliga
Jag minns dig och den illustion av oss jag hade i mitt huvud
så jag trodde det skulle bli
 
Kommer du ihåg hur det sluta?
För det gör jag.
Det svider och bränner på samma gång
Jag klarar inte av när jag tänker på allt som kunde blivit
På allt så som det skulle bli
Jag saknar tiden jag kunde prata med dig,
så som det en gång var.
Jag kommer ihåg hur det började, 
men också hur det sluta, 
men jag förstår inte det.
 
Det tog bara slut, punkt, och det var det.
Jag kommer ihåg dig, 
oss
och hur det var samt hur det blev,
illusionen av dig växer för varje förminskning av bilden av dig som sker
 
Kommer du ihåg?
Det som var
Det som skulle bli,
för det tvivlar jag på.
Du släppte taget som om det vore inget,
inget riktig ursäkt och helt utan ånger.
Du släppte taget och jag föll,
rakt mot ett stengolv
rakt ner med hjärtat och hela min kropp.
Det gjorde ont, kommer du ihåg det? 
Att det gjorde ont?
För det gör jag.

417. Take a moment and look

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Blev upptagen med annan redigering igår så glömde helt att publicera gårdagens självporträtt. I know I know, not my best work men det blev lite av en snabb fotografering. Jag låter i alla fall porträttet representera lite av den gamla Moa, jag sitter på en kulle och tittar ut över den staden jag växt upp i. Jag flydde väl lite härifrån, kvar bor jag men sällan är jag här. Det finns något ångestfullt med staden, sättet jag minns saker på osv. Porträttet visar det gamla (bakgrunden) och det nya (mig) som observerar det som nästintill stått still sedan jag lämnade det bakom mig. 
 
Ni kan tolka detta hur ni vill, är gärna lite mysterisk. Hoppas i alla fall ni får en fin kväll!

416. Paitence

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Idag har jag vaknat tidigt men bara tagit det lugnt. Måste kolla upp mina hälsa då jag varit förkyld on and off en ganska lång period, orkar inte längre bli förkyld efter varje ansträngning och träning. 
 
Anyways, detta blev helt enkelt dagens bild. Fick lite inspiration av en bild jag tog förra året (?) och gjorde en ungefär likadan, denna gången tittar jag ner och redigerat lite annorlunda för att göra bilden lite mer unik. 

415. Braides

Canon eos 600D + 50mm f; 1,8
 
 
Idag när jag kom hem från jobbet fick jag en vilja att fläta mitt hår, har inte haft flätor sedan länge tillbaka då mitt hår är sjukt tunt. Måste köpa mig minitofsar så jag slipper vira vanliga ca tio varv som ändå korvar sig. Detta var första gången jag testade inbakade och trots att det inte världens mest välgjorda och fina är jag nöjd med min insats hehe. 
 
Hoppas ni haft en bra lördag och får en fortsatt fin helg!

414. Intresset för kläder

Canon eos 600D + 50mm f: 1.8
 
Intresset för kläder och mode har växt mycket den senaste tiden. Länge har jag velat kunn ta snygga outfit-bilder samt kunna fota för att få kläderna att väcka uppmärksamhet och fungera som reklam. Dock är det inget jag fokuserat eller tränat så mycket på, idag gick jag ut men iställningen att det skulle bli någon outfit bild och detta var den jag gillade mest. Har egentligen träningskläder/slappkläder men ville mer få fram lite av den sportiga stilen samt fånga mina nya älsklingsskor på bild. Har mycket att lära och mycket att öva på, detta är ett steg på vägen. 
 

413. White flower tree

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Standard posen fick bli dagens bild, letade igenom bilderna jag tagit men tyckte om denna bäst. Jag måste hitta nya sätt att "posera" och agera inför kameran men idag var inte dagen, ikväll är det studentfest så ville väl egentligen bara få fotot taget och redigerat. Blommorna har inte hunnit träda hela trädet ännu och jag längtar till mitt egna lilla sagoland blommar ut igen. 

412. Go with the wind

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Idag var ingen bra dag, sämst var den om jag får beskriva den själv. Det var en av de dagarna jag lätt skulle kunna beskriva betydelsen från i måndags men inte riktigt orkar, det är lätt att ta på känslorna idag men jag orkar helt enkelt inte gå djupare in på det. Det suger när man vill gå in på en toalett och gråta, det suger när man är arg, ledsen, frustrerad och inte kan göra ett skit åt det. Jag lät mig gå med vinden, idag var det motvind och imorgon hoppas jag på medvind. Jag gick av mig känslorna idag, jag fotade borde det onda i magen och skrev av mig nu precis. Kanske kan jag gå djupare en annan dag, men inte idag, bara, inte idag. 

411. Golden flower fields

 
 
 
 
 
 
Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Förra veckan gick jag ut när golden hour var närvarande, på vägen till den plats där jag skulle ta mina porträtt hittade jag massor av dessa blå vår blommor. Ljuset var perfekt över de stora områdena av blommor och jag är nöjd med det resultat jag fick. Det är verkligen sjukt längesen jag fotograferade naturen, kanske även något jag borde försöka mig mer på igen? Jag ska ju trots allt bli den bästa jag kan bli. 
 
 
 

410. Face it

Canon eos 600D + 50mm f; 1,8 
 
 

409. Let it go

Canon eos 600D + 50 f; 1,8
 
Idag fick det gå fort när jag tog dagens självporträtt, därav lite slarv. Slutresultatet är ändå ganska likt den idé och bild jag haft i mitt huvud. Dagens bild får representera den sidan av mig som har svårt att släppa taget om andra, när jag väl bryr mig om någon har jag ett stort problem med att bara släppa den person. Du går antingen in i en relation för att stanna, annars kan man likaväl skita i det enligt mig. Lite djupare kan jag givetvis gå in på denna sidan av mig, men tror det kan framstå på andra sätt. Idag är inte rätt dag för att skriva om detta i alla fall. 
 
Hoppas er dag varit bra!

408. Focus

Canon eos 600D + 50 mm f; 1.8
 
Idag har vädret varit en aning bättre, men fortfarande grått dock. Tog mig ut och fotograferade vid tennis planen igen, gillar den platsen. Försöker titta in mer i kameran och använda de bilderna, försöker dessutom att inte bara ta typiska porträtt bilder där jag fotar från ca bröstet och uppåt. Komposition och poser är något jag vill uteckla, målen blir klarare och klarare, det känns väldigt bra. 

407. Confused

Canon eos 600D + 50mm f; 1,8
 
Sjukt hur mycket träningsvärk man kan få av innebandyturnering. Har knappt kunnat gå idag, trots det var det ett måste att fota. Jag tog kraften och gick alltså ut, efter jag tagit 5-6 bilder så började det regna, kul (nej). 
 
Trots allt är detta dagens bild som får representera den förvirrade samt förtvivlade sidan av mig, förvirrad över mycket och förtvivlad över en del. Så är det, och så får de bli. 

406. Sneak peak

Canon eos 600D + 50mm f; 1,8
 
Dagens självporträtt får bli en sneakpeak på mitt fotoprojekt som nu är klart. Temat är psykisk ohälsa och jag kommer presentera det närmare på bloggen, den 29:e April är det vernissage och sedan finns bilderna kvar en månad på komedianten i Varberg för er som är intresserade. 
 
Although, hur uppdateringen blir lördag och söndag, eventuellt även måndag, vet jag dessvärre inte. Har glömt byta lösenord på min dator och kan inte göra det hemifrån utan koppling till skolan av någon anledning. Hoppas det kanske går att fixa men annars vet ni, fota kommer jag givetvis göra men hur redigeringen går till vet jag inte än. 
 

405. Studio lights

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Känner mig stressad, det har suttit i hela veckan. Jag har en del att göra men även när jag vet jag hinner eller inte behöver stressa så känner jag en inre stress. Inte konstigt jag glömde häromdagen att jag en minut tidigare lagt in min väska i mitt skåp när jag anklagade de i min klass. Har vaknat tidigt av mig själv hela veckan också kanske ligger det något i det? 
 
Något orelevant till stress är att jag idag kände en plöstlig smärta, det var inte ryggen men kändes där bak på högersida där magen är på andra sidan. Kanske flummig beskrivning men har aldrig känt det förut, tänkte direkt på tarmen eller njuren men vet inte riktigt. Det gör inte ont just nu i alla fall och kommer förhoppningsvis inte tillbaka.
 
Borstätt på smärta och stress har jag insett att jag vill testa modefotograferingar, helbilder smat studio lite mer. Vill bli så bra fotograf jag bara kan bli, det gäller inom egentligen alla kategorier av foto. Har även bliviti mer intresserad av matfotograferingar. Kan bli intressant vart det slutar. 

404. By the stairs

Canon eos 600D + 50mm f; 1,8

403. Look up

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
  
En utmaning för mig är att titta in i linsen när jag fotograferar, jag avskyr det dels på grund av självkritik men också kan jag tycka det blir väldigt tomt. Jag gillar att titta ner, visst är ögon fina men jag söker ett uttryck inte riktigt funkar med ögonkontakten. Det får bli dagens reflektion, att jag måste utmana mig själv och min självkritik. 
 
För övrigt är det stress som är i full fart just nu, stress skrämmer mig oerhört mycket och blir oerhört arg när jag är stressad. Tips när du är stressad; skrev ner en lista på alla saker du måste få gjort, gör fyra av dem. Begränsa dig själv att du endast får göra fyra saker, på så sätt prioriterar du det som är viktigast samt att du stressar mindre av fyra punkter än tex. 12. 

402. Ångesten

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Idag var inte den bästa av mina dagar, stress ångest och gråten i halsen hela dagen. Det är svårt ibland och så får det bli, det kommer bli okej, kanske redan imorgon. Det var bara en av de dagarna idag då allt var så fel, där allt kändes så så fel. Jag hatar det, hatar att det verker i magen redan på morgonen för att sedan sitta i hela dagen. 
 
Dagens bild får representera det, det tomma med jobbiga. Det som inte särskillt bra, ibland mer, ibland mindre. Jag får inte ångest ofta jämfört med många jag vet om, men den finns där och det gör ont, det svider.
 
Eller är det ens ångest? Det frågar jag mig, för jag vet inte riktigt. Känns som det ordet passar bäst in till vad jag känner, men passar inte alltid in i den mall sidor beskriver det som. Det svider i magen, gråten sitter i halsen och jag känner mig helt enkelt osäker och blir stressad. Vad är det, jag vet inte, ångest? 

401. Speachless

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8

400. Tillbaka till en verklighet

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8 
 

Jag kan inte mer än försöka

Men försöka räcker inte till

Jag vet väl vad du vill

 

Tillbaka till en verklighet

Det jag trodde det va

Det var det inte, det var det du sa

 

Det borde inte varit så lätt

Det som kändes så rätt

Att lämna allt

Du kanske tycker det är ballt men jag kallar dig nonchalant

 

Jag kan inte mer försöka

Försöker att föröka den tid vi redan haft

Den tid jag vill vi ska ha

399. Sminkhets

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8 
 
 
Igår pratade jag en kompis angående skönhetsprodukter. Samtalet gick från mat, till det. Kopplingen till mat är ganska simpel: Vi kom in på vegetarisk mat och att jag inte använder sminkprodukter testade på djur. Då kom vi in på att det finns väldigt mycket annan skit ändå, trots att ditt smink inte är djurtestat eller kanske inte ens innehåller något animaliskt. Den skit jag pratar om är nämnligen kemikalier. 
 
Jag fick information om detta igår och vet därför inte speciellt mycket om ämnet. Det jag vet är att jag vill försöka använda mer ekologiska produkter. Hur kemikalierna alltså skiten påverkar oss, det vet inte jag, men det sitta på vår hud våra ögon i vårt hår osv. Det är ganska äckligt när man tänker på det. 
 
Dagens bild är ett självporträtt, ja. Den får representera dels mitt sminkintresse men också lite hur jag tänker angående produkter. Ofta blir det stora reklamkampanjer om produkter som kanske egentligen är så bra för oss, som innehåller skit aka kemikalier. Jag kommer forska lite djupare på detta men det får vara det för nu. Jag älskar smink och skönhet, men stora företag skrämmer mig tyvärr. Såhär säger jag: köp vad du vill, men se till att du ser alla märken och inte bara de som har bäst reklam. Fick tyvärr veta att stora märken betalar för att "bättre" märken ska få mindre uppmärksamhet, shame. 

398. Capture the sun

Canon eos 600D + 50mm f; 1.8

397. The only real pain is silence

Canon eos 600D + 18-55mm 
 

396. Vad är egentligen självporträtt?

Canon eos 600D + 50mm f. 1,8
 
Frågan jag ställt mig själv flera gånger är: "vad är egentligen självporträtt?". För många tolkas det som en bild av dig, du är den som fotar och den som agerar modell. Men ett självporträtt kan också vara en bild av dig, alltså en tolkning av dig själv, alternativt en skildring av händelser du varit med om osv. Ett självporträtt kan vara rent fysiskt men också psykiskt. Det som finns på ytan men också det som finns inuti. 
 
Dagens bild kom fram efter några timmars försök att fixa med växter, blommor osv. Jag hittade ett fotografi jag tagit i Göteborg men lång slutartid. Det framstår varken i min blick och kanske inte heller i den del av fotografiet som syns men dagens bild får representera lite mer än bara yta. Rörelser och ljus formar för mig en känsla av stress, att saker ska bli gjorda. Är det en egenskap jag ogillar med mig själv är det stressen, för jag vet att den långsamt dödar mig och många andra. Stress kan döda en, och det är min rädsla. Här möter yta det som finns inuti, detta är jag och så kanske jag kommer förbli. 
 
Jag ska försöka gå lite djupare in på självporträtt, inte bara ha en bild där jag står. Är det något jag vill fånga och skildra är det insidan och det jag fått vara med om, jag utmanar mig själv nu att ta tag lite i det som är inuti. Det kanske inte sker imorgon, men låt det bli en större inblick av mig själv, hur jag ser ut är kanske inte lika intressant. 

395. Provocerande sexism

Canon eos 600D + 50mm f. 1,8
 
Jag hatar hur folk uppmuntrar sexism och anti-feminism. Att jag går in på tex. facebook för att då se ett inlägg från någon som berättar hur jobbigt det är att vara man, speciellt efter en lång arbetsdag. Att man kommer hem, frun har inte gjort maten och fjärrkontrollen ligger för långt bort. Jag vet detta inlägg var ren sarkasm men jag förstår mig inte på det. Jag anser att prokation är roligt men inte när det gör att massor av män går i gång för att ärlig berätta hur de hatar feminism och erkänner deras gömda sexistiska åsikter. Många av dessa är också gjorda på sarksam, jag vet också att många är ren ärlighet och idioti. 
 
Jag anser att man kan använda sig av detta som provocering, men till en viss gräns. När man märker att flera hakar på och väljer att yttra sina anti-feministiska tankar får jag faktiskt nog. Jag vill faktiskt ge upp lite på mänskligheten när jag läser hur någon tycker att kvinnor skall så i köket eller hur man inte förstår feminism. Hoppet inom mig att människor har intelligent sjunker snabbt när jag inser att det faktiskt finns dessa människor som ärligt tycker och tänker såhär.
 
"Tycker det är tråkigt att du inte tycker mina åsikter spelar någon roll"
 
- Nej det gör inte dem. När något någon säger grundas på sexism, anti-feminism, homofobi, nazism eller rasism så spelar det ingen roll vad du har att säga, för du har redan förlorat min respekt. 
 
Jag bryr mig inte om att du driver med mig, men att du inte erkänner att du faktiskt inte menar det, då gör du dig själv till åtlöje. 
 
Det jag skriver kanske låter lite paradoxalt för er som känner mig eller läst tidigare feministiska texter. Jag har sagt, precis som många andra unga feminister att killar är skräp. Men jag har faktiskt ett belegg bakom det begrepp, och det faktum att en femårig flicka kommit på det; det gör det fakitkst bra roligt. När jag säger killar är skräp menar jag en generell nivå, inte individ nivå. Men när jag skriver i denna tråd som fanns på facebook märker jag att ingen bryr sig vem du är eller hur du är. Är du kvinna, ska du stå i köket punkt slut. 
 
När jag säger att kvinnor sågs och fortfarande i vissa fall ses som objekt, menar jag inte att män inte kan göras detsamma med. När jag säger att män våldtar kvinnor, säger jag inte att kvinnor inte kan våldta eller att män inte kan våldtas. Jag kan min statistik och den säger generellt att det är män som våldtar (läs 98%) och generellt kvinnor som våldtas (detta pga tabubelägg angående våldtagna män och att man inte vågar anmäla pga machokultur). 
 
Jag bara hatar sexismen som fortfarande lever, att man inte bryr sig om någon annans problem än sina egna. Jag hatar, jag verkligen hatar att det finns en slags kamp mellan könen, och jag hatar att många gör att feminism får en negativ klang. Feminism är något av det bästa vi har, det borde vi bevara och uppskatta, att det finns. Att något, alltså feminism, finns för att tala om vad som är rätt och fel. Att feminism vill visa hur mycket bättre det hade varit, om alla var feminister och stod för jämställdhet. Att feminism är jämställdhet. Att feminism är allt annat än sexism, homofobi, nazism och rasism. 

394. Darkness

 
Canon eos 600D + 18-55mm
 
Kvalitéen på detta fotografi var absolut inte den bästa, men har ingen energi kvar. Har varit och badat/fotat i badhus i dag, gått en del och självklart även simmat en del. Josefine behövde foton för sitt projekt så vi fotograferade under vattnet till det. Nu är jag helt slut och tänkte lata mig med datorn en stund (till). 

Dagens porträtt ska symbolisera tomhet, känslan att inte känna och ensamhet samt mörker. 

393. Abandoned

 
Canon EOS 600D + 50mm f:1.8
 
Efter lite beslutsångest (as usual) bestämde jag mig för översta bilden som får bli dagens självporträtt. Idag var det perfekta vädret för just denna bild, jag har haft en inspirationsbild som jag gått efter. Det blåste ytters lite och var lite grått vilket gav sjukt bra resultat. Första dagen var jag i närheten men kunde inte fotografera så det blåste sjukt mycket, men den som väntar på något gått väntar ju sällan för länge, eller hur? 
 
Jag kommer försöka satsa mer på sociala medier hedanefter, jag vill kunna jobba mer med blogg, instagram, facebook sidan osv. Får se hur det blir, måste få lite bättre balans mellan allt annat som ska göras utöver det. 

392. Portraits of the sun

 
 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 
 
30 dagar och jag ska få balans, 30 dagar och jag ska satsa, 30 dagar och nu kör vi. Det är dags nu, dags att ta mig bort, dit, dit jag vill. 

391. I ögat har vi hela vårt universum

Canon EOS 600D + Sigma DG 70-300mm 1:4-5:6 
 
Min största rädsla är att en dag bli blind, det är en av de absolut jobbigaste tankarna. Jag vill aldrig någon inte se den värld vi lever i, för i ögat har vi vårt egna universum och en del av det skulle då försvinna med min syn. 

"Du är inte deprimerad, det är bara keligt väder"

Jag orkar inte längre höra hur människor förminskar den psykiska ohälsan. När jag har ångest, när det svider i min mage och tårarna bränner i halsen, då orkar inte jag höra att jag ska rycka upp mig. Jag vill inte höra att det kommer bli okej eller att jag inte ska tänka så, för det hjälper inte mig. Inte där och då, inte nu heller för den delen. Jag är helt enkelt trött på att den psykiska ohälsan, som blir förminskad, ständigt och alltid.

 

 

Man säger att depression är som en förkylning för själen för det är lika vanligt. Depression är dock inte den enda psykiska ohälsan som finns, det vanligaste i Sverige är även ångest och panikångest. Personligen har jag många i min närhet som har lidit och fortfarande lider av psykisk ohälsa. Jag vet samt känner många som på ett sätt eller det andra påverkats av dess konsekvenser.

 

Studier visar att cirka 25 procent av svenska kvinnor och 15 procent av männen har psykiatriska besvär som t.ex. ångest. Dessa procent motsvarar runt 1,4 miljoner människor. Det är dock fortfarande tabubelagt och bidragande faktorer är fördomar och folks negativa attityd. Upp till 1 av 2 personer kommer någon gång i livet drabbas av någon storts psykiska ohälsa och visst är det ganska sjukt? Om inte du drabbas, kan det vara din förälder, din kompis, din partner eller vem som helst som du möter en vanlig dag. Varje dag möter du människor som drabbats eller påverkats av psykisk ohälsa. Frågan är bara, vem? Men fortfarande, trots alla studier med hög statistik om hur många som drabbas, så är detta fortfarande tabubelagt.

 

Det handlar inte om att det är något fel på dig, och du är inte ensam eller konstig.För den psykiska ohälsan är vanlig men tyvärr väldigt tabubelagd.Sommaren 2013 var jag på psykiatrisk öppenvårdsanstalt, inte för min egen hälsa, men för min brors. Efter ett självmordsförsök kunde inte mina föräldrar längre klara av det på egen hand, att hålla sitt barn friskt och vid liv. Jag vet inte mycket om vården, för jag såg aldrig hur arbetet var i akuta situationer och jag var inte heller på akuten för att se hur det var där. Allt jag såg var personal som spenderade större delen av sina liv där för att se till att personerna som var inlagda skulle bli bättre, jag såg hur man försökte få mat i en tjej som led av anorexia, jag såg en tjej som var helt tom och gick med huvudet rakt ner och jag såg min bror och lidandet i min familj. Jag försöker alltså berätta vad jag bevittnat och varit med om, inte för att någon ska tycka synd om mig eller någon annan utan för att alla måste förstå; psykisk ohälsa är det största folkhälsoproblemen vi har, och skall inte förminskat eller normaliseras. Det är inget litet problem, och det växer dag för dag, hos personer och i samhället.Psykisk ohälsa är något av de vanligaste som finns men fortfarande är det tabubelagt och det gör vårdandet väldigt svårt. Dessutom är det väldigt få som tar psykisk ohälsa seriöst, vilket är synd, för trots att det inte syns att man mår dåligt betyder det inte att det är mindre verkligt, för det är mycket verkligt och det händer, här och nu.

 

Det som är synd är att ingen märker det, ingen tar en extra titt på en person och frågar ”hur är det med dig egentligen” och vill ha ett ärligt svar. Alla är för upptagna för att förstå och inse att personer som kanske ser allra gladast ut, kan vara den som är mest sorgsen. Min bror gick inte till skolan under kanske ett halvår, var det någon som märkte det? Nej. Han gick upp som om han skulle till skolan, gick en lång promenad tills mamma och jag lämnat hemmet. Pappa var alltid hemma eftersom han då var arbetslös. Under dagen satt min bror i bastun i vår källare och väntade ut tiden tills han kunde komma hem. Det var ingen som rapporterade hans frånvaro, ingen märkte mönstret, inte ens efter flera veckor. Tycker du fortfarande att psykisk ohälsa är något att skämta om? Att inte prata om och förminska när någon verkligen öppnar upp sig? Tycker du det, med handen på ditt hjärta? Är det okej?

 

Jag är så trött på att människor inte ser det allvarliga, och jag är trött på att människor förminskar den psykiska ohälsan för att den är ”osynlig” och därför inte märks av. Sluta förminska ångest genom att säga till din kompis att hen inte ska tänka så eller att hen inte ska känna så. Sluta förminska depression genom att be någon att rycka upp dig. Sluta försökte prata ”vett” i någon som har en panikattack, för i den stunden är det värsta du kan göra, att röra och försöka lugna den. Sitt bredvid och visa ditt stöd, andas med personen i lugn och ro. Visa att du bryr dig, att du finns där och att du vill göra ditt bästa för att hjälpa. Försök få personen att söka hjälp trots att det är det största och jobbigaste steget, att erkänna. Att acceptera och berätta både för sig själv, men också för andra.

 

Nu är jag trött på detta ständiga förminskande, för det borde inte förminskas, speciellt inte när det är ett av våra största folkhälsoproblem. Sluta säga att jag ska ändra mitt tankesätt när jag har ångest, sluta använda depression som ett begrepp över att vara less på vädret. Sluta förminska detta för det är inte okej. Lika väl som jag, kan du drabbas. Du har garanterat en person i din närhet som lider av någon sorts psykisk ohälsa, frågan är bara vem?

 

Jag mår inte bra, men det är okej, det kommer bli okej… Såsmåningom.

 
 Canon eos 600D + 50mm f; 1.8

389. First off

 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 
 
Det är återigen april och för de som följt mig en längre tid kanske förstår vad det innebär. Under april har jag en så kallad "30 day challenge". Det går helt enkelt ut på att jag i trettio dagar (April) fotograferar ett självporträtt varje dag. Målet är att utvecklas och försöka komma på idéer till varje dag. Detta är tredje året jag gör det, för tre år sedan hade jag inprincip aldrig fotat självporträtt innan. 
 
Bilden ovan är dagens självporträtt, är du nyfiken på året innan? Gå in i kategorin, där är allt samlat.