411. Golden flower fields

 
 
 
 
 
 
Canon eos 600D + 50mm f; 1.8
 
Förra veckan gick jag ut när golden hour var närvarande, på vägen till den plats där jag skulle ta mina porträtt hittade jag massor av dessa blå vår blommor. Ljuset var perfekt över de stora områdena av blommor och jag är nöjd med det resultat jag fick. Det är verkligen sjukt längesen jag fotograferade naturen, kanske även något jag borde försöka mig mer på igen? Jag ska ju trots allt bli den bästa jag kan bli. 
 
 
 

387. Frozen

 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 
 
Häromdagen när jag skulle cykla till bussen var det frost överallt, jag tog med kameran på vägen och fotade i fem minuter innan jag cyklade iväg. Det må vara mars och SMHI må ha förklarat det vår, men det senaste har det varit frost och snöat, vad händer ens?

367. Superblodmåne

 Canon EOS 600D + Sigma 70-300mm f. 1:4 - 5.6 + Photoshop CS
 
I natt har jag suttit vaken fram till 05:20, fram och tillbaka har jag sprungit hela natten sedan klockan slog 01:00 och totalt sovit kanske 2 timmar. Jag hade problem med inställningarna så det slutade att jag fick använda auto när månen blev röd då inget annat hjälpte och jag satt ute i ca 25 minuter på en kall balkong iklädd endast en t-shirt. Fokusen är inte lätt att få till när kameran knappt ser motivet, har lite andra bilder att visa då jag fotade under hela natten men då min dators batteri slutat fungera så laddar jag upp denna tills jag fixat problemet. 

366. Left behind

 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 
Jag hittade ett av mina minneskort med lite fler foton från dalarna, jag har inte visat alla än jag vet, men gillade verkligen denna så ni får en litet förskott på de andra bilderna. 

360. Jag var inte riktigt här

 
 Canon EOS 600D + EF 50mm f.1,8 + Photoshop CS
 

Det jag skriver är en slags förklaring, dels för mig själv men också för andra. Jag har varit ganska borta hela 2015, jag har lagt väldigt mycket åt sidan eller nästan lagt av helt, jag har hittat undanflykter och helt enkelt inte kunnat ta tag i det jag vill. Jag har detta året knappt fotat, när jag ser tillbaka på vad jag har gjort detta år så är summan av dess engagemang och motivation nere vid noll jämfört med förra året. Jag har lagt mina två intressen åt sidan och undvikit att ta tag i att ens försöka. ”Jag orkar inte” ”Imorgon, kanske” ”Det blåser ute” ”Jag vet inte ens vad jag ska skriva” ”Jag orkar inte hämta en penna” ”Minneskortet är fullt, jag orkar inte rensa bland foton” Listan är lång på dessa ursäkter jag gjort under nio månaders tid och nu vill jag försöka men fortfarande är motivationen långt ifrån att vara där den var.

 

Jag ser fotografier överallt, varje dag blir jag inspirerad till projekt eller fotografier jag vill skapa på egen hand, men när jag kommer hem lägger jag mig i min säng, tittar ut genom fönstret och säger till mig själv att jag inte orkar, när jag helt enkelt inte vill. Varje dag drömmer jag om att stå på egna ben, äga mitt helt egna företag med mitt namn och att arbeta som fotograf som dessutom försörjer mig. Varje dag ser jag på min kamera och klumpen i min hals växer. Varje dag skjuter jag upp det jag älskar, inte bara fotandet utan även skrivandet. Varje dag tänker jag något som är relaterat till foto eller den delen av drömmen. Jag orkar inte längre att jag inte orkar, och jag orkar inte längre att jag inte vill. För jag vill, mer och mer för varje dag som går, men min spärr har växt sig och jag finner inte längre mig själv gåendes med kameran i handen och ett leende på läpparna.

 

Jag fotade med min kusin härom veckan, hon frågade mig; ” Men detta tycker du väl fortfarande är roligt? Att åka ut och fota på riktigt” Med det menar hon att jag inte gillar skolans sätt att utbilda mig, eller att förbättra mig som fotograf, jag nickade och sa: ”Jo, jo men det är klart”..

 

Det är inte klart, jag tyckte kanske där och då att det var lite roligt, men inte fullt så som jag tidigare tyckt.

 

Någon dag senare började redigeringen, första två bilderna blev helt sjukt bra och mina händer började skaka. Fysiskt skaka. Jag var så himla nöjd och motivationen att jag kunde och ville fanns på plats. Det var då dags att sova och när jag nästa dag skulle återgå till det arbete jag så gärna ville gjort kvällen innan, fanns varken tron på mig själv eller motivationen där längre, jag ville faktiskt inte.

 

Johan, min skolas rektor (fd. Fotolärare) nämnde fotoskolan i Göteborg och förklarade lite om den yrkesförberedande högskolan. Mitt intresse var tveksamt men efter att sett hemsidan visste jag att jag ville veta mer. Därefter nämnde jag för honom att jag inte längre fotar som jag gjorde och motivationen inte är där, han sa: ”Alla har sina svackor det hade jag också. Det kommer tillbaka, det tar bara lite tid”.

 

Men nu har det gått nio månader sen jag i januari lovade mig själv att komma någonvart, att vara ett steg närmare min slutdestination. Det var för nio månader sedan, och nu frågar jag mig själv: Är detta allt som blir av mig? Med en klump i halsen skriver jag detta för jag behöver någon som förstår, eller rättare sagt; Jag behöver själv förstå. Vart ska jag ta vägen när jag inte riktigt vill? Vad ska jag göra när jag i mer än sex år har vuxit och vetat att jag vill just det här? Vad skulle jag göra om jag var den som gav upp? För jag vill inte vara tjejen som går ut gymnasiet utan en plan, för jag vet ju vad jag vill göra, men vad händer om det är inte det jag ska göra?

330. More then just nature

 
Canon EOS 600D + EF 50mm f/1.8 ll  
 
 
 

326. More flowery

Canon EOS 600D + EF 50mm f/1.8 ll